inlägg

kharijiter

Kharijiter – En liten gren av islam (tillhör inte shia eller sunni). Ordet betyder på arabiska ”utbrytare” eller ”de som lämnar”. Kharijiter brukar tillskrivas en mycket sträng och intolerant syn på hur man ska leva som god muslim.

Rörelsen uppstod i kampen om makten som följde på mordet på den tredje kalifen – Uthman (d. 656). Ali efterträdde den mördade Uthman. Mu’awiya, som var släkt med Uthman, anklagade Ali för att inte ställa mördarna till svars. I stridigheterna som följde stod de blivande kharijiterna först på Alis sida, men när Ali gick med på skiljedom under slaget om Siffin med sina motståndare ansåg en del att Ali agerade ytterst veligt – inte alls som en riktig kalif. De som avvek då från Alis sida kom att kallas kharijiter, ungefär ”de som lämnar”. Kharijiterna ansåg inledningsvis att alla ledare som på minsta sätt avvek från Koranen borde dödas. Ali blev deras mest iögonfallande offer. Denna hänsynslösa inställning förändrades dock med tiden. Egen fromhet sattes i centrum istället för andras brist därpå. Deras fundamentalistiska uppfattning om den rätta formen av Islam kom också att användas som ”ursäkt” för att avvisa umayyadiska och abbasidiska maktanspråk. Rörelsens idéer verkar sedan främst ha tilltalat grupper i marginalen av den muslimska världen, som exempelvis nomader och berber. Idag hittar vi kharijiter i mer eller mindre avskärmade områden i Nordafrika och i Oman.

Kalif Ali som blev mördad av en Kharijit år 661.
Kalif Ali som blev mördad av en Kharijit år 661.

muslimska ord och begrepp

Muslimska ord och begrepp

Här är tanken att det ska finnas en lista med ord och begrepp som är (mer eller mindre) viktiga när man söker skaffa kunskap om islam och muslimer. Listan kommer successivt att utökas och uppdateras. Orden är ofta arabiska och hur man stavar dem på svenska är inte alldeles självklart, av den anledningen kanske jag stavar dem annorlunda än på andra håll. Somliga begrepp får dessutom egna artiklar som du också hittar under fliken ”muslimska ord och begrepp”.

alim – muslimsk skriftlärd (plural ulama)

al-qur’an – Koranen. Ordet betyder recitation eller läsning. Koranen är den viktigaste källan till Guds vilja för muslimer. Den består av 114 suror (kapitel).

adab –  betyder ungefär ”vett och etikett” eller rätt uppförande.

bid’a – ”innovation” eller ”påhitt”, d.v.s något som inte Gud påbjudit.

da’wa – ungefär ”mission” eller att lära andra (oftast muslimer) ”rätt islam”.

da’if – ”svag” hadith (en inte fullt pålitlig källa om Muhammeds uttalanden).

fitna – starkt negativt ord som betyder ”splittring” och/eller ”kaos”.

fiqh – islamisk rättsvetenskap.

hadith – berättelse om Muhammeds handlingar och utsagor.

halal – tillåtet enligt islamisk lag. (Se artikel om shari’a.)

haram – förbjudet enligt islamisk lag.

hijab – ordet betyder ungefär ”draperi” men avser hur ”rättrogna” muslimska kvinnor bör klä sig. Ofta menar man slöja när man i dagligt tal talar om hijab.

hijra – migration (Muhammeds ”flytt” från Mecka till Yathrib/Medina).

hizb – ”parti” eller grupp. Ex. Hizb al-Wasat (Egyptiskt parti) som betyder centerpertiet.

hudud – Brott och straff som finns föreskrivna Koranen (det rör sig bl.a. om äktenskapsbrott som kan bestraffas med piskrapp eller döden genom stening). Hududstraff är av förklarliga skäl omdebatterat. Hänger ihop med islamisk lagstiftning (sharia).

ijima – Betyder konsensus. Begreppet är viktigt i diskussionen om hur t.ex. stater ska styras (demokrati eller diktatur?).

ijtihad – självständigt resonemang om hur Guds lag ska tolkas. Om Koranen eller hadithsamlingarna inte ger någon vägledning hur en muslim bör/ska bete sig. På 1300-talet menade en del teologer att porten till ijtihad stängdes. Idag ett debatterat begrepp. Begreppet hänger alltså ihop med islamisk lag (sharia).

intifada – betyder ungefär ”skaka av sig”. Namnet på det palestinska motståndet mot Israel.

islah – reform, förändring.

isnad – trederingskedja (för en hadith). Ex. Uthman berättade för x att Muhammed brukade börja med att tvätta fötterna innan … Begreppet är viktigt inom muslimsk rättsvetenskap.

jahiliyya – för- eller icke-islamisk okunskap. Begreppet har blivit allt mer omdebatterat sedan politiska aktivister som Qutb har använt begreppet på muslimer de anser som inte tillräkligt rättrogna.

jihad – Ordet har två betydelser: 1. Religiös strävan att bli en bättre människa/muslim (stora jihad) 2. Krig i islams namn.

khilafa – Kalifstyre (kalif = Guds ställföreträdare på jorden). Abu Bakr blev den förste kalifen efter Muhammeds död 632.

madhab – islamisk lagskola. Inom sunniislam finns fyra stora lagskolor (med skolor avses inte en fysisk skola utan snarare tradition eller inriktning).

madrasa – religiös skola.

majlis al-shura – rådgivande församling.

mufti – rättslärd (fiqh, sharia) som har befogenhet att utfärda en fatwa.

mutawwa – Saudiarabiens religiösa polis.

mujahedin – De som utför jihad.

qadi – domare.

qanun – icke religiös lagstiftning. Är alltså inte en del av sharia.

da‘wah

Dawa eller Da‘wah  – Betyder ungefär inbjudan eller kallelse till islam. Dawa är ett centralt begrepp inom den muslimska väckelserörelsen i Sverige idag.  Dawa kan vara såväl att sprida ”rätt” form av islam genom diskussioner, föreläsningar som att vara en god muslimsk förebild. Jag har fått intrycket att mycket av dawa-verksamheten är inriktad på att omvända unga muslimer till ”rätt” form av islam, av den anledningen är dawa omstritt.

hadith

Hadith – berättelse om Muhammed som vägleder muslimer i  trosutövning och vardag. Haditherna utgör näst efter Koranen många muslimers viktigaste religiösa textmassa. För att en berättelse om Muhammed ska räknas som  vägledande krävs, enligt muslimsk praxis, en trovärdig kedja av berättare (isnād) som ska leda tillbaka till en förstahandskälla (t ex Muhammeds hustru Aisha eller gamle stridskamrat Abu Bakr som sett eller hört Muhammed). Insamlandet och bedömandet av berättelser om Muhammed inom sunniislam tycks ha kulminerat på 800-talet i och med ”talibanerna” (taliban betyder ungefär sökare på arabiska) al-Bukhari och Muslim. Shiamuslimer gör en annan bedömning av berättelsernas trovärdighet. För att en berättelse ska anses tillförlitlig ska traderingskedjan följa Alis familj. Sökandet efter berättelser skedde också senare, förmodligen för att före 941 hade man antingen sin Imam tillgänglig (livs levande) eller så stod man i direktkontakt med sin dolde Imam, som gav vägledning i knepiga situationer.

Källor:  Jan Hjärpe, Sharia – Gudomlig lag i en värld av förändring, (Nordstedts förlag, 2005). Vernon O. Egger, A History of the Muslim World to 1405: The Making of a Civilization, (Prentice Hall, 2004).

islamism

Islamism är övergripande beteckning på moderna politiska strömningar som använder islam, koranen och den religiösa traditionen (sunna) som politisk ideologi. Gemensamt för islamistiska grupper och personer är att de önskar införa sharia (islamisk lag). Exempel på islamistiska grupper/organisationer: Muslimska brödraskapet, Hamas, den iranska staten, talibanrörelsen. Islamister har emellertid väldigt olika syn på hur man ska rätt tolka traditionen och Koranen. Av den anledningen är det svårt att definiera islamismen som en rörelse eller en ideologi.

På bilderna  syns tre kända och inflytelserika muslimska politiska tänkare: Mawdudi, Hassan al-Banna och Abdolkarim Soroush. Soroush anser att islam och demokrati fungerar alldeles utmärkt ihop. Av den anledningen betraktas Soroush sällan som en islamist av politiska bedömare, men likväl inspireras Soroush av den muslimska traditionen och inte minst av sufism i sitt politiska tänkande. För Mawdudi fanns (han
är död) bara en lagstiftare, Gud. Folket skulle alltså inte stifta lagar, däremot ansåg Mawdudi att folket skulle protestera om makthavarna tolkade Guds lagar och regler på ett felaktigt sätt.

albanna-mawdudi-soroush
Från vänster: Hassan al-Banna, Mawdudi och Soroush

Resedagbok från Andalusien

Dag 1 Arlanda-Malaga (2010-08-10)

Vi landade på förmiddagen och tog oss till vårt hotell i Malaga, som var en muslimsk stad åren 711 till 1487 då staden erövrades avFerdinand II och Isabella I styrkor. På kvällen besökte vi Alcazaban(fort/befästning) och palatset, som ligger på en höjd väster om den gamla stadskärnan. Tyvärr var informationsskyltarna endast på spanska och inga engelsktalande guider fanns att tillgå. Synd. Byggnationerna på fortet och palatsen (det fanns flera) var mest intensiva under 1000-talet, men pågick i princip under hela Malagas muslimska period. De typiska hästskobågarna (fönster, valv, portar), den rikt ornamenterade kalkputsen, rinnande vatten i trädgårdarna och  de mosaikbelagda väggarna finns där. Alla vanliga inslag i den moriska arkitekturen. Malagas stora turistattraktion är, av köerna att döma, det nyöppnade Picassomuseet. Vi gissar dock att Malaga försöker att rikta sig allt mer mot kulturturism då man håller på att rusta stadens historiska kärna och kanske man i samband med det också kommer att göra de moriska lämningarna mer tillgängliga för turister. Badhotellen längs strandlinjen från 60- och 70-talen ser en aning luggslitna ut och det finns trevligare badorter i närheten.

Dag 2 Malaga-Granada (2010-08-11)

Efter ett förmiddagsbesök på Picassomuseet hämtade vi vår hyrbil ute på flygplatsen – en liten blå ford fiesta – och körde till Granada. Utöver en kvällspromenad i Granadas medeltida stadskärna hanns inga kulturella utsvävningar med. De medeltida kvarteren (Albayzín) bar ibland namn efter berbergrupper (ex. Zenete). En stor del av de muslimska styrkorna som störtade det visigotiska kungariket (på Iberiska halvön) på 700-talet utgjordes av berberfrån Nordafrika. Trots att generalen som ledde de muslimska styrkorna själv var berber, missgynnades berberna på arbernas bekostnad när bytet skulle fördelas. Berberna tilldelades ofta mindre produktiva jordbruksmarker, som främst lämpade sig för extensiv boskapshållning. Araberna som inte sällan hade starka kopplingar till Syrien och det umayyadiska kalifatet i Damaskus fick generellt de bördigare markerna i byte. Så beskrevs förhållandet mellan berber och araber på det historiska museet i Granada. Enligt historikern Hugh Kennedy, är en av orsakerna till att den Iberiska halvön inte förblev muslimskt splittringen mellan olika muslimska befolkningsgrupper och intressen, även om han vill nyansera bilden och menar att huvudorsaken till att berberna fick/tog de mer improduktiva markerna var att de flesta tidigare levt av boskapsskötsel.

Dag 3 Granada (2010-08-12)

Dagen började tidigt med besök på Alhambra (Nasridernas palats, alcazaban och generalife) som är Granadas stora turistattraktion. Är man endast en kort tid i Granada rekommenderas starkt att man köper biljetter på nätet så att man slipper oändliga köer. Alhambra är verkligen värt ett besök – vi blev alla hänförda! Nasridernas palats började byggas på 700-talet, men det mesta man ser är frånMuhammed V tid, det vill säga slutet av 1300-talet. Nasridernas palats var främst en estetisk upplevelse (här hittar du en bra länk om nasridisk konst och arkitektur). Audioguiden som utgav sig för att vara den romantiske 1800-talspoeten Washington Irving, behövdes inte för att understryka Alhambras skönhet. Vi hade nog alla uppskattat en mindre sirapsslipprig poesi och mer fakta, t.ex. byggnadstekniker, historiska händelser etc. Hursomhelst är det lätt att förstå den stora turisttillströmmningen; Alhambra är värt ett besök även om man inte är särskilt historie- eller arkitekturintresserad. Ornamentiken med mycken kalligrafi hade förvånansvärt få korancitat, utan bestod mest av poesi av Muhammed V hovpoet: Ibn Zamrak.

Dag 4 Granada (2010-08-13)

De muséer vi besökte har överlag ett modernt tilltal: modern teknik i kombination med ambitionen att ge olika perspektiv på historien. Museo CajaGranada Memoria de Andalucia var ett av de trevligaste och mest intresseväckande muséer någon av oss besökt. Vi fick först en mycket utförlig instruktion av en museiguide om hur vi skulle använda oss av museets resurser, när han väl var klar stängde muséet för siesta. Tre timmar senare återvände vi (och vi stannade tills de stängde ytterligare tre timmar senare). Andalusiens muslimska historia upptog en stor del av utställningarna (teman; geografi och kulturlandskap, land och stad, livsstilar och konst och kultur). Den muslimska perioden skildras i positiva ordalag; introduktion av nya grödor och jordbrukstekniker och relativ religiös tolerans o.s.v. dock utan att bli insmickrande (exempelvis berättar en virituell liten kristen 1300-talsgosse om hur han fångats och sålts som slav av muslimer). Reconqistans konsekvenser skildras däremot i betydligt dovare färger. Hur andalusier i gemen ser på sin muslimska historia vet vi inte, men den officiella historien (muséer och monument) bejakar helt klart den muslimska perioden. Det kan finnas flera förklaringar till detta; kulturturismens stora mål härrör från den muslimska tiden, att man genom ett bejakande motverkar intolerans (kanske till följd av Madridattentatet 2004, stor invandring från Nordafrika) samt att det faktiskt ligger en historisk sanning i att den muslimska perioden var en period av ekonomisk och kulturell blomstring. Det bör också tilläggas att vi hade muséet nästan helt för oss själva, vi såg tre andra besökare! Denna dag besökte vi även Granadas katedral. Storslagen och mycket katolsk! Höga valv och många helgon.

Dag 5 Alcàla och Cordoba (2010-08-14)

På vägen till Cordoba stannade vi till i Alcàla de real. En liten stad med ca 20.000 invånare och en imponerande befästninganläggning samt ett charmigt centrum. Stadens medeltida befästningar byggdes först för att skydda befolkningen mot vikingar, men utökades i omfång när gränsen mot de kristna staterna närmade sig. Även här kunde man se en stolthet över det muslimska arvet; alcazaban renoverades för ungefär sju miljoner (SEK) och de två moderna monument som stod på vägen upp till fortet manade till tolerans. Det ena var en obelisk med tre likalydandes inskriptioner på arabiska, spanska och hebreiska och symboler för de tre syskonreligionerna, med texten ”Välkommen till Alcàla”. Det andra monumentet visar en man/riddare som får vatten ur ”morens källa”. Det skulle onekligen vara intressant att veta hur vanliga andalusier ser på historien!

Väl framme i Cordoba visar det sig att vårt hotell ligger nästan vägg-i-vägg med Mezquitan (den stora moskén) som sedan 1200-talet är en katedral. Först gick vi emellertid till ett museum som låg i ett gammalt vakttorn – la Calahorra. Muséets ambition var att visa samexistensen och toleransen mellan muslimer, kristna och judar i 900-1100-talens Cordoba. I det första rummet möts man av fyra historiska personer; Ibn Arabi, Maimonides, Ibn Rushd och Alfonso X. När ljuset riktas mot dem får man höra långa citat i hörlurarna (man måste ha hörlurar) som visar deras filosofi, lagstiftning, religiösa uppfattning. Muséet är intressant men väjer för allt som kan nyansera bilden. Exempelvis fick ju den judiske filosofen Maimonides fly från Cordoba p.g.a. religiös intolerans från de nya almohadiska härskarna 1148. Fokus ligger dock på Al-Andalus muslimska bidrag till den iberiska halvön och Europa. Vattenhjul, kirurgiska och astronomiska instrument visas och förklaras.

Dag 6 Cordoba och Sevilla (2010-08-15)

Morgonen inleds med ett besök till Mezquitan. Från början låg det en kyrka på platsen, därefter växte det successivt fram en allt större moské. 1236 omvandlades moskén till en katedral. Turligt nog bevarades den muslimska arkitekturen till stora delar och utöver hästskovalv och arabiskt klotter finns en mycket vacker mihrab, som originellt nog pekar söderut och inte mot Mecka. Det går lätt att föreställa sig hur tusentals muslimer bett sina fredagsböner i de stora rymliga salarna. Mäktigt. Under 900-talet beräknas Cordoba ha varit Europas största stad med 300.000 till 500.000 invånare och fredagsbönen var obligatorisk (för de vuxna männen gissar vi). Katedralens informationsskyltar är noga med att moskén idag faktiskt är en fungerande kyrka och att det faktiskt låg en kyrka på platsen innan moskén byggdes. Man kan gissa att det inte är helt lätt för dagens innehavare (kyrkan) att flertalet besökare mest är intresserade av kyrkans muslimska historia, något som är förståeligt. Hursomhelst är katedralen/moskén oerhört vacker.

Därefter besökte vi La Casa de Sefarad som låg ett stenkast bort. Muséet riktar in sig på dagligt liv bland stadens judar under medeltiden; vad de arbetade med, högtider de firade. Muséet har också en tydlig ambition att lyfta fram kvinnor ur historiens dunkel, som exempelvis kvinnliga poeter och konstnärer. Mittemot muséet ligger den enda bevarade synagogan från tiden innan judarna fördrevs från Spanien 1492. Synagogan är liten och höll på att förfalla men är idag renoverad. På ett mycket litet torg en bit bort står Maimonides staty. Idag är man således stolt över stadens judiska historia. Man kan konstatera att det inte är lätt att tillhöra en minoritet som är utsatt för majoriteters och styrandes nycker och opinioner.

Vårt sista besök i Cordoba är Abd al-Rahman III (kalif/emir över al-Andalus 912-961) hovstad madinat al-Zahra, tydligen namngiven efter en av hans favorittjänarinnor. Vid utgrävningsplatsen av kalifens al-Zahra (ca 7 km utanför Cordoba) har man byggt ett stort och ambitiöst museum, med massor av information. Det allra roligaste var nog ändå 3D-filmen man gjort om hur staden en gång i tiden kan ha tett sig för invånare och besökare. Åter konstaterar vi att man verkligen satsar stort för att lyfta fram Andalusiens muslimska historia. Muséet rekommenderas varmt. Själva staden byggdes på 930- och 940-talen och började förstöras redan 1010-talet (under inbördes strider i Cordoba).

Vi hann således med en del i Cordoba men skulle helst haft ytterligare en dag där, bl.a. fick vi inte tag på engelskspråkig guide för en visning av Ibn Rushds och Maimonides Cordoba. På kvällen kom vi till Sevilla.

Dag 7 och 8 Sevilla och Malaga (2010-08-16/17)

Sevilla som är Andalusiens största stad hann vi endast att gå runt och titta på olika sevärdheter som den gigantiska katedralen med en gammal minaret som kyrktorn (Giralda). De muslimska arkitekturen levde också kvar länge efter att kristna härskare tagit över. Torre del Oro nere vid floden Guadalquivir – Andalusiens livsnerv under medeltiden. I Sevilla finns mycket att se, men tyvärr var tiden knapp och mycket som var stängt på söndagen när vi kom. På måndagen lämnade vi tillbaka vår lilla ford fiesta på Malagas flygplats. Sista kvällen i Andalusien ägnades åt mat och diskussioner. Nå, hur kan vi använda detta i vår undervisning? Mer om detta under rubriken ”Slutsatser”.

 

Senast uppdaterad 2010-09-08 11:03

antal muslimer i världen

För ett par veckor sedan presenterade The pew forum on religion and public life en rapport som uppskattar världens muslimer till 1,57 miljarder. Majoriteten lever i Asien, något som är känt sedan länge. Jag har inte hunnit skaffa mig en uppfattning om rapporten är tillförlitlig, men att det måste vara svårt att reda ut är givet. Vem räknas som muslim? och i Sverige får exempelvis SCB inte undersöka och föra statistik över religionstillhörighet, varför det är svårt att veta hur många muslimer det bor i Sverige. Läs gärna Rickard Lagervalls artikel på islamologi.se.

Senast uppdaterad 2009-11-16 08:40