Dag 1 Arlanda-Malaga (2010-08-10)

Vi landade på förmiddagen och tog oss till vårt hotell i Malaga, som var en muslimsk stad åren 711 till 1487 då staden erövrades avFerdinand II och Isabella I styrkor. På kvällen besökte vi Alcazaban(fort/befästning) och palatset, som ligger på en höjd väster om den gamla stadskärnan. Tyvärr var informationsskyltarna endast på spanska och inga engelsktalande guider fanns att tillgå. Synd. Byggnationerna på fortet och palatsen (det fanns flera) var mest intensiva under 1000-talet, men pågick i princip under hela Malagas muslimska period. De typiska hästskobågarna (fönster, valv, portar), den rikt ornamenterade kalkputsen, rinnande vatten i trädgårdarna och  de mosaikbelagda väggarna finns där. Alla vanliga inslag i den moriska arkitekturen. Malagas stora turistattraktion är, av köerna att döma, det nyöppnade Picassomuseet. Vi gissar dock att Malaga försöker att rikta sig allt mer mot kulturturism då man håller på att rusta stadens historiska kärna och kanske man i samband med det också kommer att göra de moriska lämningarna mer tillgängliga för turister. Badhotellen längs strandlinjen från 60- och 70-talen ser en aning luggslitna ut och det finns trevligare badorter i närheten.

Dag 2 Malaga-Granada (2010-08-11)

Efter ett förmiddagsbesök på Picassomuseet hämtade vi vår hyrbil ute på flygplatsen – en liten blå ford fiesta – och körde till Granada. Utöver en kvällspromenad i Granadas medeltida stadskärna hanns inga kulturella utsvävningar med. De medeltida kvarteren (Albayzín) bar ibland namn efter berbergrupper (ex. Zenete). En stor del av de muslimska styrkorna som störtade det visigotiska kungariket (på Iberiska halvön) på 700-talet utgjordes av berberfrån Nordafrika. Trots att generalen som ledde de muslimska styrkorna själv var berber, missgynnades berberna på arbernas bekostnad när bytet skulle fördelas. Berberna tilldelades ofta mindre produktiva jordbruksmarker, som främst lämpade sig för extensiv boskapshållning. Araberna som inte sällan hade starka kopplingar till Syrien och det umayyadiska kalifatet i Damaskus fick generellt de bördigare markerna i byte. Så beskrevs förhållandet mellan berber och araber på det historiska museet i Granada. Enligt historikern Hugh Kennedy, är en av orsakerna till att den Iberiska halvön inte förblev muslimskt splittringen mellan olika muslimska befolkningsgrupper och intressen, även om han vill nyansera bilden och menar att huvudorsaken till att berberna fick/tog de mer improduktiva markerna var att de flesta tidigare levt av boskapsskötsel.

Dag 3 Granada (2010-08-12)

Dagen började tidigt med besök på Alhambra (Nasridernas palats, alcazaban och generalife) som är Granadas stora turistattraktion. Är man endast en kort tid i Granada rekommenderas starkt att man köper biljetter på nätet så att man slipper oändliga köer. Alhambra är verkligen värt ett besök – vi blev alla hänförda! Nasridernas palats började byggas på 700-talet, men det mesta man ser är frånMuhammed V tid, det vill säga slutet av 1300-talet. Nasridernas palats var främst en estetisk upplevelse (här hittar du en bra länk om nasridisk konst och arkitektur). Audioguiden som utgav sig för att vara den romantiske 1800-talspoeten Washington Irving, behövdes inte för att understryka Alhambras skönhet. Vi hade nog alla uppskattat en mindre sirapsslipprig poesi och mer fakta, t.ex. byggnadstekniker, historiska händelser etc. Hursomhelst är det lätt att förstå den stora turisttillströmmningen; Alhambra är värt ett besök även om man inte är särskilt historie- eller arkitekturintresserad. Ornamentiken med mycken kalligrafi hade förvånansvärt få korancitat, utan bestod mest av poesi av Muhammed V hovpoet: Ibn Zamrak.

Dag 4 Granada (2010-08-13)

De muséer vi besökte har överlag ett modernt tilltal: modern teknik i kombination med ambitionen att ge olika perspektiv på historien. Museo CajaGranada Memoria de Andalucia var ett av de trevligaste och mest intresseväckande muséer någon av oss besökt. Vi fick först en mycket utförlig instruktion av en museiguide om hur vi skulle använda oss av museets resurser, när han väl var klar stängde muséet för siesta. Tre timmar senare återvände vi (och vi stannade tills de stängde ytterligare tre timmar senare). Andalusiens muslimska historia upptog en stor del av utställningarna (teman; geografi och kulturlandskap, land och stad, livsstilar och konst och kultur). Den muslimska perioden skildras i positiva ordalag; introduktion av nya grödor och jordbrukstekniker och relativ religiös tolerans o.s.v. dock utan att bli insmickrande (exempelvis berättar en virituell liten kristen 1300-talsgosse om hur han fångats och sålts som slav av muslimer). Reconqistans konsekvenser skildras däremot i betydligt dovare färger. Hur andalusier i gemen ser på sin muslimska historia vet vi inte, men den officiella historien (muséer och monument) bejakar helt klart den muslimska perioden. Det kan finnas flera förklaringar till detta; kulturturismens stora mål härrör från den muslimska tiden, att man genom ett bejakande motverkar intolerans (kanske till följd av Madridattentatet 2004, stor invandring från Nordafrika) samt att det faktiskt ligger en historisk sanning i att den muslimska perioden var en period av ekonomisk och kulturell blomstring. Det bör också tilläggas att vi hade muséet nästan helt för oss själva, vi såg tre andra besökare! Denna dag besökte vi även Granadas katedral. Storslagen och mycket katolsk! Höga valv och många helgon.

Dag 5 Alcàla och Cordoba (2010-08-14)

På vägen till Cordoba stannade vi till i Alcàla de real. En liten stad med ca 20.000 invånare och en imponerande befästninganläggning samt ett charmigt centrum. Stadens medeltida befästningar byggdes först för att skydda befolkningen mot vikingar, men utökades i omfång när gränsen mot de kristna staterna närmade sig. Även här kunde man se en stolthet över det muslimska arvet; alcazaban renoverades för ungefär sju miljoner (SEK) och de två moderna monument som stod på vägen upp till fortet manade till tolerans. Det ena var en obelisk med tre likalydandes inskriptioner på arabiska, spanska och hebreiska och symboler för de tre syskonreligionerna, med texten ”Välkommen till Alcàla”. Det andra monumentet visar en man/riddare som får vatten ur ”morens källa”. Det skulle onekligen vara intressant att veta hur vanliga andalusier ser på historien!

Väl framme i Cordoba visar det sig att vårt hotell ligger nästan vägg-i-vägg med Mezquitan (den stora moskén) som sedan 1200-talet är en katedral. Först gick vi emellertid till ett museum som låg i ett gammalt vakttorn – la Calahorra. Muséets ambition var att visa samexistensen och toleransen mellan muslimer, kristna och judar i 900-1100-talens Cordoba. I det första rummet möts man av fyra historiska personer; Ibn Arabi, Maimonides, Ibn Rushd och Alfonso X. När ljuset riktas mot dem får man höra långa citat i hörlurarna (man måste ha hörlurar) som visar deras filosofi, lagstiftning, religiösa uppfattning. Muséet är intressant men väjer för allt som kan nyansera bilden. Exempelvis fick ju den judiske filosofen Maimonides fly från Cordoba p.g.a. religiös intolerans från de nya almohadiska härskarna 1148. Fokus ligger dock på Al-Andalus muslimska bidrag till den iberiska halvön och Europa. Vattenhjul, kirurgiska och astronomiska instrument visas och förklaras.

Dag 6 Cordoba och Sevilla (2010-08-15)

Morgonen inleds med ett besök till Mezquitan. Från början låg det en kyrka på platsen, därefter växte det successivt fram en allt större moské. 1236 omvandlades moskén till en katedral. Turligt nog bevarades den muslimska arkitekturen till stora delar och utöver hästskovalv och arabiskt klotter finns en mycket vacker mihrab, som originellt nog pekar söderut och inte mot Mecka. Det går lätt att föreställa sig hur tusentals muslimer bett sina fredagsböner i de stora rymliga salarna. Mäktigt. Under 900-talet beräknas Cordoba ha varit Europas största stad med 300.000 till 500.000 invånare och fredagsbönen var obligatorisk (för de vuxna männen gissar vi). Katedralens informationsskyltar är noga med att moskén idag faktiskt är en fungerande kyrka och att det faktiskt låg en kyrka på platsen innan moskén byggdes. Man kan gissa att det inte är helt lätt för dagens innehavare (kyrkan) att flertalet besökare mest är intresserade av kyrkans muslimska historia, något som är förståeligt. Hursomhelst är katedralen/moskén oerhört vacker.

Därefter besökte vi La Casa de Sefarad som låg ett stenkast bort. Muséet riktar in sig på dagligt liv bland stadens judar under medeltiden; vad de arbetade med, högtider de firade. Muséet har också en tydlig ambition att lyfta fram kvinnor ur historiens dunkel, som exempelvis kvinnliga poeter och konstnärer. Mittemot muséet ligger den enda bevarade synagogan från tiden innan judarna fördrevs från Spanien 1492. Synagogan är liten och höll på att förfalla men är idag renoverad. På ett mycket litet torg en bit bort står Maimonides staty. Idag är man således stolt över stadens judiska historia. Man kan konstatera att det inte är lätt att tillhöra en minoritet som är utsatt för majoriteters och styrandes nycker och opinioner.

Vårt sista besök i Cordoba är Abd al-Rahman III (kalif/emir över al-Andalus 912-961) hovstad madinat al-Zahra, tydligen namngiven efter en av hans favorittjänarinnor. Vid utgrävningsplatsen av kalifens al-Zahra (ca 7 km utanför Cordoba) har man byggt ett stort och ambitiöst museum, med massor av information. Det allra roligaste var nog ändå 3D-filmen man gjort om hur staden en gång i tiden kan ha tett sig för invånare och besökare. Åter konstaterar vi att man verkligen satsar stort för att lyfta fram Andalusiens muslimska historia. Muséet rekommenderas varmt. Själva staden byggdes på 930- och 940-talen och började förstöras redan 1010-talet (under inbördes strider i Cordoba).

Vi hann således med en del i Cordoba men skulle helst haft ytterligare en dag där, bl.a. fick vi inte tag på engelskspråkig guide för en visning av Ibn Rushds och Maimonides Cordoba. På kvällen kom vi till Sevilla.

Dag 7 och 8 Sevilla och Malaga (2010-08-16/17)

Sevilla som är Andalusiens största stad hann vi endast att gå runt och titta på olika sevärdheter som den gigantiska katedralen med en gammal minaret som kyrktorn (Giralda). De muslimska arkitekturen levde också kvar länge efter att kristna härskare tagit över. Torre del Oro nere vid floden Guadalquivir – Andalusiens livsnerv under medeltiden. I Sevilla finns mycket att se, men tyvärr var tiden knapp och mycket som var stängt på söndagen när vi kom. På måndagen lämnade vi tillbaka vår lilla ford fiesta på Malagas flygplats. Sista kvällen i Andalusien ägnades åt mat och diskussioner. Nå, hur kan vi använda detta i vår undervisning? Mer om detta under rubriken ”Slutsatser”.